… vet jag inte när jag var sist – men NU är jag det.
När jag hoppade till sängs i går kväll var det inget som tydde på att en förkylning var på gång. Visserligen har jag haft ovanligt ont i nacken och axlarna under veckan, men…
När jag vaknade i morse kunde jag knappt svälja, halsen var som ett stort sår. ”Nej, nej detta går inte, jag ska jobba” är först tanken.
Jag går upp och försöker dricka mycket, tar en alvedon och halstabletter. Den onda halsen blir inte ett dugg bättre, istället börjar jag få ont både här och där i kroppen och fryser. ”Flunsan” är ett faktum och jag inser att det kommer bli kämpigt att vara ett dygn på jobbet.
Det är bara att ringa och säga som det är och som tur är så löste det sig med personal. Det känns på något sätt värre att bli sjuk under helgen och veta att andra kanske tvingas ut på jobb.
Ringde ”medhelp” och sjukskrev mig – en ny erfarenhet. Sköterskan som tog emot samtalet skrev in i datorn vad det var för ”fel” på mig och kom med goda råd. Frågade hur jag jobbade nästa vecka och kom fram till att jag kanske kunde vara tillbaka på jobbet nästa torsdag. Hur som helst ska jag ringa dit igen – friskanmäla mig eller om jag är fortsatt sjuk.
Grabben kände sig hängig redan i går och i dag har även han ont i halsen och mår ”skit”. Det blir nog en helg under filten för oss båda…
Nu ska jag ta mig lite av det enda som just nu är gott att äta…
När jag stack till jobbet i dag tog jag med kameran – tänkte fota lite då jag var ute. Kom jag ihåg det – inte heller. Kanske kan det bli lite i morgon då jag är ledig.
Visst är februari en vintermånad, men nu räcker det med snö. Kanske man just nu får vara glad över att det inte är så fruktansvärt kallt i alla fall. I dag kvittrade fåglarna och det var riktigt ”vårigt” i luften.
Har suttit och rensat och grejat med lite foton från förra veckan – det är väl de man får titta på någon månad till och ”sukta” efter sol& värme.
Här finns fler foton från veckan i Sharm el Sheikh
Så har man då varit hemma i kylan i två dagar efter en varm och härlig semestervecka i Egypten och i morgon är vardagen tillbaka på riktigt.
Denna gången blev det Sharm el Sheikh och vi bodde i stadsdelen El Hadaba.
*********************************************************************** ”På Sinaihalvön vid Röda Havet ligger Sharm El Sheikh – för inte så länge sedan en sömnig beduinby. Det var på 60-talet som dykare upptäckte området och ryktet om det makalösa dykparadiset spred sig snabbt. De senaste 40 åren har Sharm El Sheikh vuxit till att bli en stad som idag erbjuder all tänkbar service och de flesta aktiviteter och faciliteter dagens besökare förväntar sig.
Sharm El Sheikh är indelad i tre stadsdelar: Naama Bay, gamla Sharm (Sharm El Maya) och El Hadaba. Naama Bay utgör hjärtat av Sharm El Sheikh och ligger mitt i staden. Det är den stadsdel som är mest anpassad till turismen, både inhemsk och utländsk. Inne i Naama Bay är biltrafik inte tillåten. Här finns gångstråk och utmärkta shoppingmöjligheter, en härlig strandpromenad med många fina hotell och restauranger liksom ett livligt nattliv.
I gamla Sharm hittar man det lokala egyptiska vardagslivet och basarområdet. El Hadaba ligger på den utskjutande klippan mellan Naama Bay och gamla Sharm och här håller de flesta dykföretag till”.
********************************************************************* (klicka för större bilder)
Visst är mycket det samma som i Hurghada, men ändå inte. För det första går det inte att jämföra flygplatser – I Hurghada känns det som att vara i en ”hangar” och här kändes det som en flygplats. Jag upplevde det på många sätt också ”lugnare” i Sharm el Sheikh. Men båda platserna har samma fantastiska sol & hav!!!
Vi åkte ospecificerat och hade ingen aning om på vilket hotell vi skulle hamna – det blev ”Regency”. Inget lyxhotell, men helt ok – rent och snyggt.
Det var de som bodde värre – kontrasterna är stora där nere. Här bodde många Egyptier som var här och jobbade.
”Vår” strand låg en liten bit bort och en buss kom varje morgon för att ta oss dit.
Det var inte långt att gå från stranden till hotellet – tog ca 15-20 minuter. En fin promenad, men lång uppförsbacke… Vid det vita bönetornet låg vårt hotell – vi hörde ropen ur högtalarna väldigt väl – fem ggr/dygn med början vid 05-tiden, men man vänjer sig.
I ”Il Mercato” är det fint att strosa runt. Där finns många fina butiker, restauranger och caféer. ”Onions” blev en favoritrestaurang.
Något jag inte var med om i Hurghada, men som inte var helt ovanligt i Sharm el Sheikh var att vissa restauranger inte serverade någon alkohol. På en del ställen hämtade personalen vin och öl från restaurangen bredvid om de sålde och på några ställen fick man ta med sin egen alkohol.
Vi var på en fiskerestaurang ”Sinai star” och dit tog vi med oss eget vin som vi fick dricka ur plastmuggar som ställdes fram – väldigt underligt kändes det för oss Svenskar så klart. På ett stort fat bars det in alla möjliga läckerheter från havet – Gott!!
Snorkla är ett måste då man är i Egypten och vid Röda havet. Det är helt fantastiskt att se de fina korallerna och alla vackra fiskar i regnbågens färger. Här gick man ut på bryggan och hoppade i – korallreven gick nästan in på land.
En dag dök några moln upp och skymde solen då & då annars hade vi strålande sol och blå himmel med ca +30 grader i solen varje dag. Kvällarna är lite kyliga vid denna tiden så det var skönt att ha något på armarna då man gick ut. Det blir en väldig skillnad i temperaturen mot på dagen.
Allt roligt tar ju slut och när man sitter där upp ovan molnen på väg hem igen så längtar man redan efter nästa resa…
Så är sista dygnet avklarat på ett tag – nu har jag lite ”utejobb” och möten kvar innan en härlig semestervecka börjar. Fredag morgon ca 04.30 drar vi ut resväskorna till bilen….
Jag har tidigare berättat om Sandra och hennes ”liv” med Spottstenen. Hon har haft besvär av detta i en evighet och redan gjort en operation i oktober som inte förändrade ett dugg. På torsdag är det dax igen och denna gången ska de ta bort hela spottkörteln på ena sidan.
Efter detta ingrepp hoppas vi att alla besvär och det onda ska försvinna för gott – det har varit en lång och påfrestande historia för henne detta. Operationen är dagen innan jag sticker på semester men jag hinner i alla fall upp till sjukhuset på kvällen för att titta till henne.
Vi och ingen jag pratat med hade hört talas om Spottsen innan Sandra fick det – det finns så himla mycket konstiga saker man kan få.
Spottsten – sialolithiasis
Salivstenar kan bildas i både små och stora salivkörtlar. Bildandet av salivstenar startar som en liten nidus av exempelvis deskvamerade epitelceller där kalciumsalter ständigt fälls ut som koncentriska ringar.
Dessa växer och blir till slut så stora att de stänger av hela utförsgången. Salivsten förekommer sällan hos
barn; genomsnittsåldern för debut är cirka 45 år.
Det händer att salivsten uppstår utan symtom och endast upptäcks av en tillfällighet på röntgenbilden, men oftast ger de sig till känna i form av smärta och svullnad. Svullnaden kan eventuellt vara förbunden med måltid.
Salivsten i glandula submandibularis kan påvisas med röntgenundersökning, eventuellt kan sialografi användas. Salivsten med åtföljande blockering av utförsgången kan föra till degeneration av salivkörtelvävnaden.
Huruvida denna regenererar efter borttagning av salivstenen beror på hur länge stenen har funnits och hur mycket av salivkörtelvävnaden som är skadad. I vissa fall kan bakterier vandra in i den stängda utförsgången och medföra infektion i körteln, så kallad retrograd infektion.
Salivstenar kan avlägsnas genom att man försiktigt försöker ”mjölka” ut stenen. Om detta inte
lyckas kan stenen tas bort med ett operativt ingrepp. Ibland måste hela körteln exstirperas.
Här är min ganska småtråkig onsdag i ord & bild – då inget särskilt hänt…
(klicka för större bilder)
Jag har ju två Norska skogkatter och då är det inte ovanligt att det ser ut så här i soffan…
Denna apparat kunde lika gärna stå framme alltid!
När jag ändå springer runt där med dammsugaren så måste jag beundra den vackra Amaryllisen…
Denna blir nog inte riktigt lika blodröd.
Brevbäraren kom med ett brev från bilbesiktningen i dag – tur man får ett sånt annars hade nog jag totalt glömt när det är dax för detta elände. Hmmm, tiden får jag nog byta för det där var allt okristligt tidigt.
En liten sväng ut blev det också i dag – gôtt ska det blir då man slipper detta skrapande av rutor.
Middag ska lagas – i dag fick det blir kycklingwook med nudlar.
...heter jag och på den här sidan skriver jag om lite av varje. Det är oftast babbel om mina dagar, men också funderingar över saker & ting som händer runt omkring i närområdet eller ute i världen. Ibland slänger jag in något från youtube eller lite foton. Hur ofta jag plitar ner något beror på tid och humör.
hoppas du mår bättre nu. själv så ser jag ingen ljusning än men det...
Nee...
