I går var jag då iväg på första ”mötet” i sluta-röka-gruppen. Vi är 8 stycken i vår grupp och de flesta har försökt bli rökfria tidigare men börjat igen.

I dag hämtade jag ut mina ”hjälp-piller” och tog första tabletten. Ett piller/dag i sex dagar + röka. Sen två tabletter/dag – röka. Det är alltså på 7:de dagen ciggen ska bort. Det blir … typ den 14 december.

Nu är jag igång med ”sluta-röka-kursen”, eller vad man nu ska kalla det.

Del 1 är avklarat – det var ett läkarbesök där hon lyssnade på hjärta och lungor. Blodtrycket kollades och det var lite högre än jag brukar ha men ingen fara.Jag fick med mig en bok med tips och annat att läsa, det går också att skriva ner lite själv i den. Sista blosset ska jag ta vid Lucia … helst.

Sju gruppmöten är nu inbokade fram till mars 2012 + två telefonkontakt med läkaren. Jag vet att jag måste ha någon mer hjälp än dessa möten och valet står mellan Zyban & Champix. Det lutar mot att jag väljer Zyban som jag testat tidigare. Nu gäller det bara att jag inte går upp de där 13-15 kg som jag gjorde förra gången jag slutade. Det gjorde att jag deppade ihop totalt och började röka igen.

Motivation, motivation, motivation…

Jag har aldrig lyssnat på ljudbok utan läst böcker, men nu har hag lagt in ”Hypnotisören” på min Iphone. Jag lyssnar på bussen, till & från jobbet, när jag lagar mat och diskar m.m.- Kanon!!

HYPNOTISÖREN
I ett omklädningsrum på en idrottsplats i Tumba utanför Stockholm hittas en man brutalt mördad. Sedan återfinns hans fru och dotter lika besinningslöst ihjälhuggna i familjens radhus. Avsikten tycks ha varit att utplåna hela familjen.

Hyptonisören av Lars Kepler är den första kriminalromanen i en planerad serie. Aldrig tidigare har en svensk roman sålts till utlandet med en sådan framgång redan innan den publicerats i Sverige.
(Lars Kepler är en pseudonym för författarna Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril)

Känns som alla har läst den och de flesta jag pratat med gillar den, men det finns de som tycker det kan kvitta – smaken är ju som baken. Det jag hittills hört i lurarna tycker jag är bra. Nu ska boken filmatiseras av Lasse Hallströms med skådisar som Mikael Persbrand ,Lena Olin och Tobias Zilliacus.

Filminspelningen drar igång efter nyår.

Var tar åren vägen…

För 25 år sedan när klockan är som nu (19.55) var jag nog den lyckligaste människan på jorden – äntligen låg du på mitt bröst, du lilla fantastiskt vackra flickunge. Du tittade på mig med stora mörka ögon – den känslan som strömmade genom kroppen just då är total , jag glömmer det aldrig. Det är nog ett av de mest fantastiska och samtidigt overkliga ögonblick jag upplevt.

Vi har haft 25 år tillsammans fyllda av glädje, gnabb, skratt, tårar, oro, härliga tokigheter och underbara stunder. I dag fyller du 25 år och fyller mitt liv med glädje.

Nu lever du ditt eget liv med en fin pojkvän och en mysig liten mopstjej. Snart ska du bli mamma och jag ska få mitt första barnbarn och bli mormor – även det en fantastisk och lite overklig känsla. Jag ser fram emot våra närmsta 25 år som jag är säker på kommer att bli både fina och spännande.

I februari kommer du få uppleva en av dina lyckligaste dagar i ditt liv och jag önskar dig all lycka och jag kommer alltid finnas här för dig – i glädje och i sorg.

Älskar dig mitt hjärta.

…över hela kroppen får jag av detta. En underbar låt med fantastiska Bono.

UNCHAINED MELODY

Oh, oh my love
Oh my darling
I’ve hungered for your touch
A long and lonely time

And time goes by
So slowly
And time can do so much
Are you still mine?
Oh, ho

I need your love
I need your love
I need your love
Godspeed your love to me

Lonely rivers flow
To the sea, to the sea
To the open arms of the sea

Lonely rivers sigh
Wait for me, wait for me
I’ll be coming home
Wait for me

Oh, oh my love
Oh my darling
I’ve hungered for your touch
A long and lonely time

And time goes by
So slowly
And time can do so much
Are you still mine?

I need your love
I need your love (oh yeah)
I need your love
Godspeed your love to me
It to me
Godspeed your love to me

I need your love
I need your love
I need your love
I, need, your, love

I need your love
I need your love
I need your love
I, need, your, love

I need your love
I need your love
I need your love
I, need, your, love

I need your love

November tror jag är det absolut värsta månaden på hela året. Jag har alltid svårt för hösten men i år är det värre än värst. Vissa dagar vet jag knappt hur jag ska stå ut. Det är grått, mörkt och kallt trots plusgrader – Tungt som satan och jag hatar det!

Kunde jag så skulle jag dra 1 nov och komma hem 1 maj. Jag skulle kunna tänka mig göra vad som helst… plocka apelsiner, trampa druvor, städa poolområdet på ett hotell…bara det är sol& värme. Bara jag kunde öppna dörren och gå ut i hoppa-i-skor, ett linne och en kjol och få se en blå himmel och höra gräshoppor och fålegkvitter… se ljuset och känna de ljumma vindarna på kvällarna!

Nu blir det mest att stå ut och känna en ”oro” som sliter i hela kroppen. När snön kommer och det blir minusgrader går det lättare för då har jag resignerat & gett upp, nu kämpar jag bara emot, vill inte, vill inte…

Här tillbringas många timmar under höstkvällarna. Här kan jag drömma mig bort, känna lugn och hämta kraft.

I dag kom det – brevet.

Jo då jag har anmält mig frivilligt, men nu blev det väldigt konkret. Sist jag höll upp (några år sedan) fixade jag det ca 10 månader. När jag inte längre tog mig in i klädkammaren för att dörren blivit för smal (kändes så) då gav jag upp för ”depressionen ” och köpte en ask… sen var jag igång.

Nu ska jag på det igen och får kanske börja i vikt-väktarna samtidigt för annars blir det en massa tuggande och en massa kilo.

(klicka för större bild)

Jag älskar verkligen mitt badkar – det är där jag bara ”är”. Vattnet ska vara varmt, ett glas rött (el. whiskey) ska finnas på badkarskanten och för att jag ska ”orka” att bara ”vara” så måste jag ha bra musik i öronen… annars blir jag rastlös.

Ett bad kan funka på olika sätt. Oftast rensar jag ur hela hjärnverksamheten – kommer överens med mig själv om saker eller bara gör mig av med ”skit” och går vidare i livet. Det funkar inte alltid och då blir det liksom tvärtom på något sätt… systemet drar igång och jag kan komma på de mest knasiga saker eller fundera över saker som blir så djupa att jag skulle behöva syrgastub för att inte drunkna i badkaret… kan bli lite jobbigt då.

Nu i kväll… när jag låg där å hade Miss Li i öronen och snurrade på rödvinsglaset så kom den där tanken upp igen… en tanke som allt oftare dyker upp – vad ska jag göra med resten av livet, vad tusan ska jag fylla det med??

Jag räknar med att ha halva livet kvar… jo, jag har tänkt bli i alla fall 104 år. Jag är nämligen otroligt nyfiken på hur framtiden kommer se ut med tanke på hur snabbt utvecklingen går framåt, eller bakåt beroende på vilket område man tänker på – inget mindre intressant än det andra.

Visst är det gött att bara ”vara” och egentligen är det kanske det vi längtar efter på något sätt.. men hur kul är det?! Njaaaa, några dagar då & då kanske. Börjar redan känna av tristessen, att det allt oftare känns ganska trökigt och oinspirerade. Det lunkar liksom på…

Det måste finnas något annat, nytt, vettigt man kan göra… något man kan tillföra, men som även ger energi att gå vidare.

Nu ska jag berätta om en dröm jag har haft. Tro det eller ej men jag vill jobba med ”Läkare utan gränser”. Problemet är att jag inte är läkare och jag skulle aldrig klarat de studier som krävs. En annan dröm jag haft är att få jobba med Räddningsverket i krisdrabbade områden i världen. Jag hade en gång i tiden en idé om att jag skulle gå med i räddningstjänsten – det stöp på min skräck för höjder… ok, kondisen också då. Dessa drömmar har jag lagt på hatthyllan…

När jag berättar detta för någon så blir ju alltid frågan ”varför” å jag har inget svar. Jag vet inte, förstår det inte själv, det bara är så. Det finns säkert en ”förståsigpåare” som kan förklara.

Så vad kan man ägna sig åt – på hemmaplan, på marken… allt oftare kommer samma tanke upp – POSOM-gruppen Detta är absolut inget som desperat pluppar upp i huvudet utan det är något jag tänkt på en längre tid. Grejen är att jag vet inte hur man kombinerar det med ordinarie jobb, vad som krävs för att var med m.m Inte känner jag någon som är med heller som skulle kunna svara på de frågor jag har.

Fler gånger har jag varit på väg att ta kontakt med POSOM-gruppen här i Karlstad för att kolla upp lite. Det kanske är lika bra att börja där, kan ju vara intressant att bara få prata med en som vet.