…är nog inte min grej. Det är inte första gången ”propparna” går här hemma när jag ska fixa med sladdar och lampor.

Inte heller har jag tålamod när det är smågrejer man ska pilla med – små skruv och små skruvmejslar :???: Skulle förlänga en sladd till en lampa i kväll. Vet inte hur många gånger jag skruvade upp skruvarna, stoppade in den där lilla tråden och skruvade igen. Vips, så släppte alltihop ….Ääääää till slut håller jag på att bli galen och det kryper i hela kroppen på mej.

När jag blev klar med den första ”sockerbiten” skulle det på en till vid kontakten – samma visa igen och jag är nära ett ”psykbryt”.

Äntligen klar! In med kontakte i taket, upps, hela lägenheten blev tvärsvart. Då var det David som fick frispel eftersom internet försvann och han var mitt uppe i ett spel. Jag var trots mörkret, snabb ut i hallen och tryckte upp de där spakarna som trillat ner. (eller om de åker upp så man drar ner dom igen, minns inte)

Jag hade satt brun kabel mot blå kabel på en sockerbit – inte så bra. Bara att börja om igen och in med kontakten i taket – samma visa, svart i hela lägenheten. Men va i he***te!!! Jag blev galen på alltihop och grabben blev galen på mig.

Nu hänger sladden från taklampan som ett hån. Där får den hänga tills jag orkar ta reda på om jag gjort något galet eller om det kanske helt enkelt ska vara en annan kontakt.