Vet inte om jag har en ”kris” av något slag, men jag funderar verkligen över vad jag vill jobba med då jag blir ”stor” – hur dumt låter inte det då jag har jobbat i över 30 år – alltså är mer än hälften ju redan avklarad.
Förutom mina två första yrkesår som var på fabrik, så har jag på något sätt arbetat med människor – vård & omsorg – restaurangranchen – vård & omsorg.
Den här musikvideon ger mig många minnen från en arbetsplats där jag jobbade som servitris/bartender….
Det var vintern 1989/90 – första riktiga säsongen för Branäs skidanläggning (Säsongen innan jobbade vi i baracker) I baren hängde en TV på väggen och denna videon spelades upp om och om igen på MTV – den var riktigt stor då och jag vet att vi pratade om hennes fantastisk stora & vackra ögon. ”Prince” är det som skrivit låten och än i dag tycker jag den är lika fin. Det är så skönt med musik för det väcker minnen.
Nej, på krogen kommer jag inte jobba igen. Min sista servering som anställd gjorde jag i maj-03. Efter det har det blivit lite inhopp på bröllop och Julbord, men inget mer. Jag har en massa roliga minnen från den tiden det begav sig, men man minns väl bara alla skratt och trevliga gäster – slitet och de otrevliga gästerna har man förträngt. Just tiden i Branäs kan jag ibland fundera över hur vi fick ihop – jag jobbade alltid och helknasiga tider i restaurangen/baren och min sambo körde pistmaskin och det var ju snön som styrde de arbetstiderna som kunde vara på alla dygnets timmar. Vi hade Sandra liten (född -86) … undra var vi gjorde av henne??! Det snurrade liksom bara på under några år och jag vet ett tillfälle då Sandra sa ”mamma, du är aldrig med och skjuter nyårsraketer – det är tråkigt”. Då insåg jag att det var ett tag sedan jag varit ledig en Nyårsafton.
Man glömmer verkligen saker som var jobbiga. Flera år senare var jag ensamstående med mina två barn och jobbade på krogen + läste heltid på Komvux. Snabbt hem från skolan, duscha, pussa på barnen och iväg och leeeee! Helt sinnessjukt när jag tänker på det nu – Tack snälla mamma för att du fanns där då och hjälpte mig med barnen, annars hade det aldrig gått. Det var ett ständigt gnagande på samvetet, men jag visste ju att jag var tvungen att ha en försörjning också.
Till slut gick det ju inte längre……
I juli 2003 fick jag det jobb jag har i dag, boendestöd för personer med Asperger syndrom, med bättre arbetstider och det är jag tacksam för. I alla mina jobb har jag som sagt haft med människor att göra fast på lite olika sätt. Men jag vet inte vad jag vill göra när jag blir stor?!
Tack så mycket 
Ja när blir man stor…?
:
Vet inte hur gammal du är men jag är äldre
och bytte yrke när jag var 59,5 år. Det fungerar
finfint och nu skulle jag vilja utbilda mig till
Montessorilärare, men jag hinner knappt innan det är
dags att gå i pension…
Ha en skön mars-söndag!
Kram/Bia
Ojoj, den låten, tillhör Hasse o mig…
Man har nog allt varit lite galen o jobbat hårt genom livet. Men det är ju då som ung man ännu orkar med helger och nätter…
Tänker ibland när jag följer dottern som jobbar i butik, har eget webbföretag, tre barn och hundar, hur orkar hon? O det gör hon inte alltid heller…men det går ganska snabbt att återhämta sig, det gör det inte nu längre, haha
Funderar ibland vad jag ska bli i mitt nästa liv, för jag har ju insett att något mer yrke inte är att tänka på i detta…men nog skulle valet bli något helt annat än en siffermakare sittande på bank det kan jag lova. Jobba med djur tror jag att jag skulle göra, eller som arkeolog kanske?
Du får fundera vidare, kanske dyker det upp något spännande bakom hörnet
Kramen
Jag minns då du spelade den låten för mig då vå åkte från morfar en gång då jag var jätte liten. sen dess hänger den med till & fårn. Världens bästa mamma
De där tankarna kommer och går.. man blir inte yngre precis, men klart du kan sadla om en gång till du är ju ganska så ung av dig ännu.
Minnen av den låten har jag oxså.. så många.. väldigt fin låt som man bär med sig genom åren:-)
ha de nu så gått.. nu valsar jag vidare till sängahalmen:-)
Kram på dig
Hehe ja jag tror både på tomten och mirakel
Va väl 17 också om vi inte skulle kunna vinna
en match av 7 i alla fall!
Mycket fin låt det där..
Jag har bara jobbat dagtid jag och aldrig helger.. fast det blir ju en och annan övertidstimme ibland.
Skönt du fått lite bättre tider sista åren.
å den låten är fylld av minnen,
hoppas du haft en bra helg,
Jag kan trösta dig med att jag inte heller vet vad jag vill bli när jag blir stor
och jag tror att jag aldrig kommer att få reda på det. Kram på dig /leila
Ja – herregud, jag kommer ihåg den där tiden i Branäs – och Sinead O´Connor på tv:n på väggen. Det var en rolig och lärorik tid – säga vad man vill – men min första period i Branäs 89-94 var en väldigt utvecklande tid. Jag var ung, naiv och mottaglig på ett annat sätt än nu. Jag var där på SkiCrossen för några veckor sen och blev nostalgisk. Ja låten spolar mig tillbaka till en svunnen tid… ojojoj nu blev jag väldigt sentimental
Kram U
Tror nog kanske det att du vill göra något annat, att förnya sig är inte dumt. Jag ser fram mot mitt arbetsbyte och det känns som att saker och ting startar på nytt. Ha en fin Söndag Kram
Jah nu kom den med minsann!
Grattis då, har ju spelats hockey idag igen
Kram Carina
Nää men fy 17, kommentaren försvann bara…..
Tror nästan du blivit lite sentimental så här när”snälla snälla” ringer i öronen.
Fast du har rätt, man kommer sällan ihåg hur saker egentligen gick till.
Å andra sidan finns all de som vill allting skall vara så perfekt att de bryter ihop om tidningen kommer en fem minuter för sent. Det e värre.
Som sagt innan så har jag ju gjort Branäs några ggr och bott i gamla skolan när det begett sig i backen…
Härligt du creddar mamma… Och vin passar inte med lön… Därav hetsen efter politiker…