Jag älskar verkligen mitt badkar – det är där jag bara ”är”. Vattnet ska vara varmt, ett glas rött (el. whiskey) ska finnas på badkarskanten och för att jag ska ”orka” att bara ”vara” så måste jag ha bra musik i öronen… annars blir jag rastlös.

Ett bad kan funka på olika sätt. Oftast rensar jag ur hela hjärnverksamheten – kommer överens med mig själv om saker eller bara gör mig av med ”skit” och går vidare i livet. Det funkar inte alltid och då blir det liksom tvärtom på något sätt… systemet drar igång och jag kan komma på de mest knasiga saker eller fundera över saker som blir så djupa att jag skulle behöva syrgastub för att inte drunkna i badkaret… kan bli lite jobbigt då.

Nu i kväll… när jag låg där å hade Miss Li i öronen och snurrade på rödvinsglaset så kom den där tanken upp igen… en tanke som allt oftare dyker upp – vad ska jag göra med resten av livet, vad tusan ska jag fylla det med??

Jag räknar med att ha halva livet kvar… jo, jag har tänkt bli i alla fall 104 år. Jag är nämligen otroligt nyfiken på hur framtiden kommer se ut med tanke på hur snabbt utvecklingen går framåt, eller bakåt beroende på vilket område man tänker på – inget mindre intressant än det andra.

Visst är det gött att bara ”vara” och egentligen är det kanske det vi längtar efter på något sätt.. men hur kul är det?! Njaaaa, några dagar då & då kanske. Börjar redan känna av tristessen, att det allt oftare känns ganska trökigt och oinspirerade. Det lunkar liksom på…

Det måste finnas något annat, nytt, vettigt man kan göra… något man kan tillföra, men som även ger energi att gå vidare.

Nu ska jag berätta om en dröm jag har haft. Tro det eller ej men jag vill jobba med ”Läkare utan gränser”. Problemet är att jag inte är läkare och jag skulle aldrig klarat de studier som krävs. En annan dröm jag haft är att få jobba med Räddningsverket i krisdrabbade områden i världen. Jag hade en gång i tiden en idé om att jag skulle gå med i räddningstjänsten – det stöp på min skräck för höjder… ok, kondisen också då. Dessa drömmar har jag lagt på hatthyllan…

När jag berättar detta för någon så blir ju alltid frågan ”varför” å jag har inget svar. Jag vet inte, förstår det inte själv, det bara är så. Det finns säkert en ”förståsigpåare” som kan förklara.

Så vad kan man ägna sig åt – på hemmaplan, på marken… allt oftare kommer samma tanke upp – POSOM-gruppen Detta är absolut inget som desperat pluppar upp i huvudet utan det är något jag tänkt på en längre tid. Grejen är att jag vet inte hur man kombinerar det med ordinarie jobb, vad som krävs för att var med m.m Inte känner jag någon som är med heller som skulle kunna svara på de frågor jag har.

Fler gånger har jag varit på väg att ta kontakt med POSOM-gruppen här i Karlstad för att kolla upp lite. Det kanske är lika bra att börja där, kan ju vara intressant att bara få prata med en som vet.